Snorungar

Snart ska ja fara o träna skitungar. Lyssna på doms skrik och tjat och försöka hålla koll på dom. Otroligt så jag skäms då jag minns att jag en gång i tiden var lika jobbig som de, om inte jobbigare. Jag sprang bort helatiden och gömde mig bakom de dåvarande gardinerna som gick längs ena rakan.
 Idag springer jag bakom gardinerna vid kulstötningsplatsen och jagar bort snorungar som gömmer sig där bak medvetna om att de när som hellst får en kula i skallen. Och jag gallskirker att de ska bort därifrån och att de får göra det på sin fritid då de inte är på mitt ansvar. För de är på mitt ansvar och för mig är det skitsamma ifall de får en kula i skallen eller ej, men jag vill undvika att tala med deras föräldrar så långt det går. 
90 min. Jag försöker psyka mig själv och säger att jag nog klarar det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0